Det är kvällen innan skolavslutningen. Sista kvällen i 6:an, innan en ny skola och nya klasskamrater. Sista chansen att visa vem en egentligen är eller första steget till att bli den du vill vara på andra sidan sommaren. I skolan pågår sista klassfesten och alla är där. Alla utom Pinnen.
Det jag bara vågar drömma om utspelar sig i Pinnens drömversion av sista klassdiskot, i gränslandet mellan verklighet och fantasi, mellan barn och tonåring. Den handlar om allt det osagda, behovet att förändra sin tillvaro och önskan att få hitta vem en själv är och vill vara. Men riktig förändring går inte att drömma sig till utan kräver att en utmanar sin egen trygghet.
Drömdiscot blev ett maxat silverfärgat rum som omslöt både skådespelare och publik. Genom musiken och ljusförändringarna förflyttade publiken genom fantasibilderna, fram mot ett slut där, när verkligheten blev oundviklig, väggarna rasade för att visa det nakna teaterrummet bakom.
Se bakomfilmen om processen här.