Teatern är alltid politisk,
i det att allt vi visar är valt och
alla val har en politisk laddning.
Därför ska vi vara medvetna om vilka val vi gör.

Jag intresserar mig för vem vi ser på scenen,
vems historier vi berättar och
vilka val vi gör för att berätta dem.

Jag intresserar mig för gränslandet
mellan det verkliga och det overkliga,
mellan scenen och publiken,
mellan det personligt intima
och det strukturella politiska.

Jag tror på punk,
jag tror på queerhet,
jag tror på gamla texter som får nytt liv
och nya texter som talar in i något uråldrigt.
Jag tror på förändring och förstående
och frågor som inte har några entydiga svar.

Jag tror teatern kan hjälpa oss göra
verkligheten mer verklig
genom sin medvetna overklighet.
Hjälpa oss reflektera över det som sker
utanför det ögonblick som en föreställning är.
Jag tror teatern har makt.